Tänk om...

23 Mars 2026

Förra helgen var den sista helgen på Koos årslånga bushcraftkurs. Det är alltid underbara helger: sova utomhus, laga mat över en vedeld, göra rep, sticka fisknät, leta efter ätbara växter, lugna stunder att varva ner och långa kvällar vid lägerelden. Under lägerelden ställdes och diskuterades frågor om hur och varför vår resa till Sverige.

Vi åkte till Sverige utifrån en livsfilosofi som vi vill förverkliga, uppleva och leva. Som också beskrivs här på hemsidan: Tillbaka till grunderna, att leva i nuet, tillsammans med jorden på den bit mark där vi är. Naturligtvis ställdes frågor som "vad är motgångarna" och "tänk om det inte fungerar". Men det kommer inte att hända.

Så, finns det inga motgångar? Kan det inte misslyckas? För att börja med det senare: Nej, det kan inte misslyckas. Vårt mål är att gå från den "normala" vardagsrutinen mot ett liv närmare grunderna, närmare naturen, mer i nuet, mer självständigt, i mindre skala, friskare och så självförsörjande som möjligt. Om du tittar noga på ovanstående ser du att det är en rörelse, en process. Vi har inget slutmål, men vi är i utveckling. Vi har satt den utvecklingen i rörelse, så den misslyckas inte; vi gör det, det händer, det har redan lyckats.

Naturligtvis går saker ibland fel. Men motgångarna, till exempel hur lång tid det tar innan vi kan ansöka om ett personnummer från den svenska regeringen, står inte i vägen för vårt mål, eftersom vårt mål är nu, och inte ligger i framtiden. Rörelsens hastighet må vara en besvikelse, men det förringar inte det faktum att rörelsen existerar.

Detta är inte ett smart resonemang för att försköna vad som går "fel". Ibland blir saker annorlunda än vi förväntar oss. Det är möjligt; något kan ta längre tid, gå fel eller till och med misslyckas. Men om något "misslyckas" kan vi försöka igen eller hitta ett annat sätt. Då är det inte ett misslyckande, utan en del av vår rörelse.

Så har vi inget slutmål? Ja och nej. Det slutgiltiga målet är förstås en helt självförsörjande tillvaro i ett litet lokalsamhälle (läs: Vårt grannskap). För närvarande tror vi inte att det är genomförbart, men vem vet hur långt vi kommer!